Oskar åkte till Kuba och fotograferade, men bilderna kunde lika väl vara från Mallorca, Paris eller Sveg. Oskars fotografier är utan geografisk koppling. De är visuella experiment där tid, rum och plats upphör att vara det innehållsmässigt viktiga.
Det existerar ett romantiskt skimmer över Oskars bilder. Likt Caspar David Friedrish måleri eller romantikens litteratur, så etsar och tecknar Oskar en känsla, snarare än ett dokumentärt visuellt objekt. Oskar etsar, likt de tidiga fotograferna i allmänhet och Julia Margaret Cameron i synnerhet, en bild av världen i silver och svart. Att fotografera har ofta förklarats som att teckna eller rita med ljuset, i en värld full av teknik och där handkraft ofta har övergått i antalet mega bite, så känns det som om Oskars bilder verkligen ritar med ljus
De romantiska bilderna ger ingen enkel översättning av världen, utan tvingar betraktaren till en djupare studie. Det är bara efter en stund, som hela bilden träder fram. Vid första anblicken är det ett enkelt tecknande av miljö och natur, men efter en stund så träder fler toner, detaljer och scheman upp. På samma sätt som en fotografisk bild växer fram i framkallningsbadet, så växer Oskars bilder upp till en annan nivå i utsällningsform. Fixeringen av bildeen blir din egen, personliga detalj. Du väljer själv, när du fått tillräcklig detaljrikedom och skärpa.
Oskar råkade ut för en rad äventyr under sin vistelse på Kuba. Han träffade människor och såg miljöer. Han redogör noggrant för den bensin doft som slog emot honom i taxin från flygplatsen, en doft som tvingade dem att köra med alla fönster nere. Maten, miljön, färgerna, dofterna, allt är en del av Oskars upplevelse, som han sedan har filtrerat ner i de exempellösa handgjorda kopiorna av en svart vit värld, som utan kontext inte omedelbart uppger sig vara Kuba. Utan de stora collagen med småbild skulle det vara svårt att visuellt konstatera geografiskt eller kulturellt ursprung på fotografierna.
Kuba är med andra ord bara fonden för Oskars kärlek till fotografiet, hans envisa förmåga till analogt fotografi och stora känsla för romantikens bildväv.
Det är sällan som vi nu för tiden får ställa ut och se, ”riktiga” fotografier. Det mesta är digitalt, nästan hela världen är digital, på alla plan. I det perspektivet så är Oskars bilder och hans resa ett undantag som bekräfter regeln. Det är inte omodernt. Inte på något sätt ”out of date”, snarare tvärt om. Det visar på en genuin kunskap om fotografi, om vår historia, om konst och litteratur, där man möjligen kan antyda en önskan om att ” ta det lite lugnare”.
Kuba på Oskar Ohlsons sätt. Välkomna !
Text: Petter Österlund Feb-2014
